Idag blev det kombinerad hund- och hästpromenad.
Boogie fick en liten betesstund och hundarna erbjöd spontant pausläge.
Fast då fick Boogie för sig att det grönaste gräset förmodligen växte under hundarna.
Leversnittarna måste ha varit extremt goda eftersom hundarna kämpade på med sina positioner trots den närgångna hästen. Fram för allt är det fantastiskt att extremt hästrädda Stella ligger kvar. Någonstans har hon bestämt sig för att Boogie inte är riktigt lika bestialisk som andra hästar. Men precis som när matte tittar på skräckfilm så vänder hon bort huvudet när det blir för läskigt!

Näe, nu är jag också trött på vintern. Mest för att den i mitt tycke inte längre är någon riktig vinter, bara is och elände. På vägarna halkar man runt på promenaderna och i skogen är snön skarig och besvärlig. Blä!

Ridhuset räddar ju hästträningen, men hundarna tycker nog inte att en promenad bestående av 40 varv runt fyrkantsspåret skulle vara en hit. Så vi halkar runt i naturen i stället, och hoppas det blir vår innan någon av oss blir skadad.

I dag besökte vi vårt gamla stall, Skällsta. Ebba skulle dit och titta på kompisar som red clinic (helgkurser heter så bland hästfolk), så jag fick vara chaufför och passade på att ta en nostalgiprommis med vovvarna.

Vi har ju haft så otroligt mycket roligt  i skogen på Skällsta, både med och utan häst, under våra år där.

Den första vi mötte var Älva, Boogies gamla boxgranne, som numera är ridskolehäst på ridskolan som flyttade in samtidigt som vi flyttade ut. Hon kom precis tillbaka från en uteritt med några andra hästar och såg helt avspänd och cool ut! Sedan hejade vi också på några trevliga hästbekanta, på två ben alltså!

Jag försökte känna mig nostalgisk i den fina skogen, men det var ju lika halt och eländigt som hemma, så känslan ville inte riktigt infinna sig. Vi körde lite upplet, och lagottotanterna var helt klart på, som vanligt! Men jag såg på rörelsemönstret att den isiga snön gck hårt åt tassarna. Stella och Tosca skulle ju inte låta något sådant dämpa dem, när de gör de roligaste de vet, men de ska ju helst kunna gå efteråt också.

Nu ska jag ägna en eftermiddag åt något helt annat än hund och häst - nämligen tjocka släkten!

Det är snart dags för årets upplaga av ADVENTuredog, Hundutbildningsgruppens årligen återkommande konferens.  Hundutbilningsgruppens målsättning med adventskonferenserna är att "sprida kunskap om hunden som biologisk varelse". Varje år brukar ha ett särskilt tema och föreläsarna är en blandning av forskare, hundtränare och yrkesverksamma som får belysa temat ur både praktiska och teoretiska perspektiv.

Årets tema är Hunden i TV ur olika vinklar. Program och föreläsare kan ni se här.

Tidigare års föreläsare är inbjudna till en paneldebatt om hur hundprogrammen påverkar hundsverige, och där medverkar även undertecknad. (Ska undvika att sitta bredvid Jeppe Stridh denna gång. Han nöp mig så hårt i armen sist...)

Som mental förberedelse inför detta tar jag gärna emot synpunkter och reflektioner från er andra som är aktiva som instruktörer och utbildare i hundsammanhang. Hur har denna uppsjö av nya hundprogram påverkat er och era kunder/klienter? Skriv en kommentar eller maila till maria@canis.se